onsdag 31 december 2014

GOTT NYTT ÅR!

Paco önskar ett gott nytt år!


Årets bästa subkulturella läsning

Paco kan läsa! 2014 har varit ett ok år med mustaschgubbens preferenser, i synnerhet som han (undertecknad) är en lingvist och kosmopolit av rang som behärskar det svenska språket lika väl som modersmålet... Vilket för oss till den bok som utkom först av de tre jag tänkte ta upp, nämligen Fabrique en France - den kompletta guiden till fransk skinheadmusik, där banden betas av och biografier, bilder, politik och musik avhandlas på ett mycket välkommet sätt. Boken är strikt limiterad och kan mycket möjligt vara slutsåld för allt vad jag vet.

Den engelska RAC-scenen avhandlas i en telefonkatalogstor bok döpt till When The Storm Breaks, som i huvudsak är författad av Robert Forbes (ryktas vara bror till Sean i Thatcher on Acid/Wat
Tyler/Hard Skin etc) och landar väl, eller vad man ska säga. Fanzineskribenter, musiker, konsertbesökare och folk som helt enkelt bara var skinheads under den aktuella tiden från RAC:ens födelse i Leeds runt 70-talets slut och fram till Ian Stuarts död 1993 kommer till tals i en sammansatt bok vars enda egentliga problem är personkulten kring Ian som känns jävligt tjatig efter ett tag.

Sist men inte minst lite nischad svensk punkkultur i bokform! Punk I Peking heter en personlig samling text av två herrar aktiva i Norrköpings punk (-och senare skinhead)scen från sent 70-tal till framåt mitten av 80-talet. Musiken, gemenskapen, och ett personligt perspektiv på det subkulturella skildras och förmedlas på ett underhållande sätt. Sociologin känns trots författarnas respetikve renommé lite lekmannamässig och improviserat resonerande i sin självklarhet, men trevlig läsning och kul dokument under en period då få band som betydde oerhört mycket lokalt aldrig hamnade på skiva och fick vidare spridning.


tisdag 30 december 2014

Värdaste återsläppen 2014



Paco kompletterar sitt listande med att droppa lite nysläpp på äldre prylar...

Nån Tolbiac's Toads-diskografi hann inte Bords de Seine utkomma med i år (den anstår till tidigt 2015), men väl en komplett med Skinkorps, fördelade på två CD/LP vardera, samt kultbandet Teep'n'Teepatix, som främst utgjordes av medlemmar från Evil Skins och spelade en lite mer pubbig typ av rock'n'roll. Ett måste för den rakade frankofilen.

Det har förmodligen återsläppts ett helt gäng briljanta plattor i år, men jag får ju förhålla mig till vad jag själv ha lagt rabarber på. Förutom de franska klenoderna ovan rör det sig i första hand om vinylversionen av förra årets comeback Bad Reputation (Close Shave) samt Hudson Falcons debutalbum Desperation & Revolution från 1999.

Skinkorps - Faut Assurer CD/2LP (Bords de Seine) CB115/CB116
Skinkorps - Il Faudra Bien Vous Y Faire 2CD/2LP (Bords de Seine) CB 117/CB 118
Teep'n'Teepatix - T.N.T. CD/LP (Bords de Seine) CB119
Hudson Falcons - Desperation & Revolution (Last Punkrockers Records) LPR004

måndag 29 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Ecke (Contra Records m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Contra har etablerat sig som en maktfaktor på den internationella, men främst kanske tyska punk/snäll-oi!-scenen. Med uppenbar näsa för vad som går hem i stugorna har de knutit en rad band till sitt stall, däribland svennar som On The Job, Oldfashioned Ideas och Projekt 9.

Music Release of the year: Hard question. of course we all expected a lot from names which everybody seem to love: like BISHOPS GREEN, BOOZE & GLORY or NOI!SE and they all "delivered", but for me i was so happy that we really got the possibility to release that new single of THOSE UNKNOWN. Damn i loved this band since the 90ies and now they are back. This record and that demo of Pittsburgh NO TIME which was pressed on vinyl are my music releases of the year. Plus the SHANDY debut 7" on Bootboys Cove records!

Best gig of the year: No doubt this was the Beach Beer Chaos Festival in Barcelona end of august. Good people, a brilliant line up, a great city, many drinks, pretty ladies - how can you beat that? besides this i also enjoyed the "90is Oi! Club" Party in Berlin when legendary german Punk band PÖBEL & GESOCKS played a only songs of their debut album when the band was still known as BECKS' PISTOLS.

Biggest disappointment of the year/worst release: huh…even harder question. Maybe i have expected a bit too much from RANCID as i am a total die-hard fan, but for some reason their new album wasn't running that much on my player. Maybe i was a bit tired after all the side-projects of Lars and/or the millions of TIM TIMEBOMB singles. I don't know. But i am complaining on a high level if you understand. No, it shouldn't be on a "disappointment/worst release" list! To be honest, i never buy bad records, haha!

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? This is not easy, especially when i have to answer not in my own language. It's all the same shit again since 30 years, well, i miss songs with an message like "National Insurance Blacklist" or "Coventry" (both THE BUSINESS) or "Solidarity" by the UPSTARTS. For me too many new and even old bands just sing about their hard life as Skinheads (and most of them really have no hard life according to their Facebook and stuff), this sounds sometimes like tales from a comic book for me. But it's not typical for 2014. And - also not really new - it's really disturbing how many people behaving like idiots by taking pictures with "famous scene people". Hope you understand what i mean. Embarrassing. "Look, thats me and Han / Lars / Jenny Woo / Robert from AntiPati"

What's your plans for 2015? Well, as a promoter i will do some smaller shows here like i did all the years, a few bigger shows too and of course another Endless Summer Festival. With Contra we have a crazy release plan for 2015, so many great and good bands around and we really looking forward to 2015. A new 7" by HEADWOUND, a split of SAINTS & SINNERS & GRADE 2, a new 7" by SUBCULTURE, new records of SECRET ARMY, BONECRUSHER, 45 ADAPTERS and many more. Busy months! Thanks for the Questions and have a successful and happy new year! Ecke

söndag 28 december 2014

Bästa släppen 2014 - Maraboots - Ils Ont Tué La Oi! 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Maraboots säger hej då med ännu ett helgjutet släpp. Tråkigt såklart, men förståeligt då medlemmarna numera är spridda över jordklotet och sångaren Victor har fullt upp med Lion's Law samt sina nya projekt Atlantes och vad nu det andra hette.

Bästa släppen 2014 - Bishops Green - Pressure LP

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Albumet som var sönderhajpat innan det ens kommit ut, och då fick en del skit för att den hitmässigt inte tycktes nå upp till föregångaren/självbetitlade tolvtummaren. Jag har nog från början gillat Pressure bättre. Den är inte lika direkt, men håller i gengäld längre. Ytterligare ett band som är Sverige-aktuellt under 2015!

Bästa släppen 2014 - Projekt 9 - Storebror 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Den kom äntligen, efter en massa svåra år av Contra Records-söl, och det får man väl säga att den var värd. Under 2015 har bandet utlovat albumdebuten, och den ser Paco fram emot. Efter släppet av sjuan drabbades bandet av två avhopp - Arthur (bas) och Johan (gitarr) ville hellre prioritera sina andra band (Avgå! och Agent Bulldogg respektive Constitutional Breakdown) och ersattes i en man av den gänglige kosmopoliten Sillen (tidigare Maraboots). Paco har ännu inte sett denna sättning live men ser fram emot att få göra det.

Bästa släppen 2014 - Crucial Change - So It Begins CD/LP

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Om ett enda album ska ta hem bucklan i just sin kategori blir det nog fan den här stenhårda amerikanska oi!-plattan. Intelligent, hård, tight, stolt gatupunk i Arresting Officers fotspår - skönt producerat och med brottarhits som titelspåret, American Heart, Land of Our Fathers, The Wanderer och så vidare och så vidare. Det här blir mitt ultimata musiktips för i år.

Bästa släppen 2014 - The Liptones - Sidospår CD

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Den här är knepig. Tycker jag verkligen SÅ mycket om den här skivan? Det vetifan, men sammantaget är den såpass bra, kompetent och för all del nyskapande att den lätt slår ut andra potentiella plattor släppta under året. Jag skrev så här i recensionen av albumet i fråga.

Bästa släppen 2014 - Reconquesta - Gloria 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Reconquesta kommer ifrån Barcelona och är stolta separatister. Det betyder också att den oi-musik de spelar låter extremt mycket bättre än ditt random spanska bajsband. Den här sjuan kom i två skepnader, där den vanligaste är den som avbildas. Klassisk, anthemisk, stenhård skinheadrock'n'roll när den är som bäst. Små rykten gör gällande att bandet kan vara Sverige-aktuellt under 2015.

fredag 26 december 2014

Bästa släppen 2014 - Johnny Asbo & The Young Guns - Nevermind The Bullshit - Here's The Facts CD

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Johnny Asbo & The Young Guns debuterade på egen skiva i år och gjorde det med bravur. Boston möter östra London i en guttural gryta av bitterhet, läktarrefränger och kompromisslöshet. För att citera mig från recensionen av plattan själv i brist på tid och energi; " Är du trött på sockersöt schlager-oi! eller tycker du bara att skinheadrocken gått i stå? Låna Johnny ett öra. Tio låtar."

torsdag 25 december 2014

Bästa släppen 2014 - Buzz Off! - S/T 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Ett gäng tyskar spetsade med  en argentinska i tysk exil utgör Buzz Off! som övertygade med sin sjutumsdebut tidigare i år. I recensionen skrev jag bl a "Musiken kan närmast beskrivas som pigg, driven och tämligen snabb 77-punk någonstans mellan The Rezillos och Skrewdriver. Det är välspelat och kommer i snygg retro-förpackning, såväl när det gäller inspelningens sound som utgåvans design. Basen driver på låtarna, och Majos sång är pricken över i." Och det stämmer fortfarande.


Bästa släppen 2014 - The Clichés - Bovver Boots 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

The Clichés (numera ett enmannaband?) gjorde comeback på plast i år med den lilla sjutummaren Bovver Boots, som låter bootboy-glam och mod på ett mer utstuderat sätt än tidigare. Som vanligt sitter allt som nån sorts smäck och är kompetent som fan. Recension för mer utförlig info återfinns här.

Bästa släppen 2014 - V/A - Boots On The Street Volume 1 CD/LP

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Det har varit sådär på nysläppsinköp/recensionsinskick så jag har ganska dålig koll i år... inväntar i skrivande stund ett knippe plattor som jag är säker på skulle kvala in på den här listan, exempelvis Skinfull, On File, Those Unknown, Battle Ruins etc, och hajpade Urban Savage (recension kommer) är jag inte tillräckligt inlyssnad på för att uttala mig om än. Därför var listan som svår att fylla med regelrätta singelbandsläpp om man inte ville släppa in vilken smörja som helst på den (sorterade bl a bort Evil Conducts senaste, som är lika intressant som damm) och jag börjar lite överraskande (kanske) med samlingen Boots On The Street, och enbart på grund av No Quarter och DocEvil som båda imponerar med sin snabba, hårda skinheadpunk och som man vill ha mer av asap.


Lonewolf är knappast det bästa New York producerat genom åren och japanska Beyond Hate är fruktansvärda.

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Paco önskar en god jul!

tisdag 23 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Perry (The Templars)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Perry och The Templars behöver inte presenteras närmare. Som gammalt Chicago-skinhead har Perry överlevt kring trettio år av skinheadsande och med fanzinemakande, basspelande och bokskrivande har han sett till att göra sig själv till en ofrånkomlig del av den amerikanska skinheadhistorian. The Templars besökte Stockholm så sent som i våras.

Best release(s) 0f 2014: Skinfull - Good Intentions Bad Ideas, Offensive Weapon - The Nightmare Returns, Old Firm Casuals - This Means War ...I'm sure there's more that I'm forgetting right now.

Best gig of the year: PSK in Stockholm. Great bill, great venue, great company.

Worst Release/Biggest disappointment? Dont think I have one. I always try and listen to recordings before I buy them to save me any disappointments, and money! Live the biggest disappointment for me was The Crack in Barcelona. I love them but they just didn't deliver that night.

Plans for 2015? More great gigs with The Templars around the US and Europe and hopefully finish work on a new album!

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Sid (Grade 2)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat
formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Sid tillhör den unga trion Grade 2 från Isle of Wight - Storbrittaniens förmodligen yngsta oi!-band, som snabbt och villigt plockades upp av tyska Contra och hårt har marknadsfört i framförallt Tyskland. Sånt här kan ju verka lite avskräckande, men faktum är att Grade 2 låter bra! Trots barnsjukdomar man inte kan/vill undvika bär dom vidare 4-Skins tradition utan att missa att tillföra en personlig touch. Länge må de leva.

Music Release of the year: My favourite releases would be the Suede Razors 7" Boot Boy Anthems and their new 7" Boys Night Out, I really liked both of these just because of the unique sound, especially in the track Boy Night Out with a type of rock n roll guitar riff. I really like the Topnovil album too, they sound like early Rancid which I like quite a lot.

Best gig of the year - For one that I've been to, was Cock Sparrer, Argy Bargy, UK Subs and more in Wolverhampton, it was the first time I've actually got to see Cock Sparrer so that was brilliant! As for one I've played, it would have to be a show earlier this month with Stomper 98 and Soifass, that another brilliant gig!

Biggest disappointment of the year/worst release - I'm not too sure with this one, I think this year had a lot of releases and quite a few new bands come about, so actually I think this year was quite a good one for the scene.

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? Like I said, I think there has as a lot of new releases, and I have seen a lot more that are coming out in early 2015... It seemed this year that there was a lot more gigs happening in the UK too, and its looking the same for next year too, which is always good!

What's your plans for 2015: Grade 2 will have a split with Saints & Sinners released in early 2015, no set date for that yet. We are also working on an album, so hopefully that will be released to within the year if all goes to plan! But for now, we'll be playing gigs in some places we haven't played yet, which im looking forward to!

måndag 22 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Jimmy (Black Marias)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Jimmy spelar i Peterborough's finest; The Black Marias, som genom idogt arbete äntligen börjar göra sig ett välförtjänt namn på den internationella punk/oi!-scenen.

Well to be honest I personally am unaware of what exciting music has been released in 2014 because im stuck in the past 1982/83 will never be defeated. I do know a couple of boys in the band rave over Argy Bargy...

Best gig for the Black Marias would be the Voice of Oi weekender in London with Perkele, Argy Bargy, Booze and Glory, Lions Law and others...  I had a good drinking session with Niclas and Per from Oldfashioned Ideas that weekend and ended up sleeping on their hotel floor. We spent about an hour wandering around London looking for their hotel, and Niclas continually saying "for the love of oi".

Been a few rubbish gigs with no audience but thats not a problem. Biggest disappointment? maybe the lack of gigs and not having the money to record our next Album. The global scene in 2014 appeared strong , the uniqueness of the punk/ oi scene is something to treasure. . We strive to help.each other and support each other ... Fuck Punk Rock Stars..

Plans for 2015? Hopefully more gigs than 2014 and maybe some gigs in europe. The new record will be out in 2015 and it will be better than the last one.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Svegis (The Bristles, The Negatives m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Svegis är en svensk urpunkare som sedan 80-talet med The Bristles hunnit med att spela ska (The Skalatones), streetpunk (The Negatives) och driva bolag (Heptown Records) SAMT återuppliva The Bristles.

Årets svenska plattor/händelser: Hela den antifascistiska svenska DIY-scenen o banden o släppen o alla de som kämpar på med scenen på ställen som 128:an & Cyklopen m.fl.

Årets besvikelse/sämsta släpp: KSMB återbildas för ett gig, en stor besvikelse! Money talks! ALLA GÅR ATT KÖPA! Band som Bombshell Rocks återbildas, idag trist o bara en del av rockvärlden = för att tjäna pengar el nåt…. För mig är allt mer än tre ackord och att dricka alkohol. För mig är man inte mer än en Svensson då, jag har gjort det i 25 år och man mådde skit o man ändringar inget o ingen genom att vara full o dum! Fast gemene man tycker det e så jävla coolt! Läs man, tyvärr e världen full av fulla besserwissermän!

Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2014? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Alla gamla Oi!/punks are som inte vill ta avstånd från SD o deras rasism o fascism!

Vad är dina planer för 2015? Släppa mer med Bristles 2015 o ev ett album, video etc…singel etc… Försöka på oss intressnata samarbeten med olika personer En av de viktigaste frågorna är hur krossar vi rasismen o fascismen i detta landet!

(big [sic] - red)

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Ramon (The Upset m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Ramon får här representera den vänliga välklädda Katalanska scenen; till stor del scooterburen, välkomnande och till synes utan tillstymmelse till politiskt ok att bära. Karln spelar i The Upset, samt gör snygga illustrationer till små affärsrörelser, skivomslag, konsertaffischer etc.

Music Release of the year: 2014 has been definitely a good year for Punk & Oi!. When it comes to LP's my choices are: Noi!seThe Scars We Hide: That's one of those records I can listen to from the begining to the end several times a day and I still haven't got bored of it. Top quality streetpunk with brilliant lyrics and a unique sound. Bishops Green Pressure: Some may say the Mini Lp had a stronger sound, and maybe that's true, but honestly, even if their debut was brilliant, I prefer the LP, it sounds rawer and has a strong 70's feel whisch is always something good. Also, Greg's vocals are simply awesome. Boston Strangler Fire: That's the soundtrack of wrath. I'm not a big hxc fan, but I'm pretty sure it doesn't get much better. And the whole record has a stomping vibe that will appeal most aggresive Oi! Lovers. And for Lp's, I'll finish with No ResistanceVITRIOL: That's another band with a sound that stands out. They've around for a while but to me this is definitely the best they've released. Tons of late 70's punk rock and early Oi! influence, so if you're into Slaughter &a the dogs, Menace, early Upstarts you're gonna love this, specially the masterpiece called “Vade Retro Satana”. For 7”'s I'll mention: Victory/Brick Assasin split, easily my fav Victory songs there, but they don't have a weak one actually; The Clichés return “Bovver Boots”, Reconquesta “S/T” which is the best Oi! you'll ever hear in Catalan, at least until they release their debut album in early 2015; Concrete Subculture Street Trooper” is pure aggro; and don't forget about Justice Blocc debut 7”, it has not been released on viny yet, but you can d/l those three songs and they are pure gold, good American Street Rock n Roll in the vein of Those Unknown and The Beltones. A lot of demos has been released lately too, don't miss Fatigue, with some Sydney Ducks members playing rough Oi! music with some hardcore influence.

Best gig of the year: I had a really great time at PSK in Stockholm, lovely city, nice people and an amazing line up. But my favourite has to be Beach Beer Chaos, because I was part of it and I had great fun, as a fan of the bands, and as part of the staff. 500 skinheads and punks having fun for half as week, no trouble and lots of great gigs and afterparties... can't ask for more. When you have people from around the world telling you they had one of the best weekends of their lives there, it worths all the work!

Biggest disappointment of the year/worst release: Don't like to talk shit, as longs as people is doing it for the right reasons, that means for the love of music and the culture, I'm ok with that.

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? Well, nothing bad. Spectacular... I dont want to repeat myself, but BBC'14 was something really important to us, it was the first time ever an Oi!/Punk Fest like that took place here and it was a terrific success! Also, it's nice to see all the up and coming bands, maybe there's a future for this.

What's your plans for 2015? Well, the band I sing in The Upset have just recorded an LP which I hope will be released during the first months of 2015, we're now working on the mix and I just can tell I really like what I hear! And we will be playing a few gigs around Europe if everything goes as planned! First stop at Bratislava's Street Punk Winter Riot fest! Also we hope to have news on Beach Beer Chaos '15, some difficulties have come our way, but we'll do our best!

Thanks for asking and good luck with Punk och Oi! Keep up the good work!

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Jedd (No Quarter, ex-Close Shave)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Jedd från Birmingham var den nya, unga killen i sättningen när Close Shave gjorde comeback för några år sedan. Han hoppade dock av för att satsa på sitt eget band No Quarter; som spelar snabb, hård och kompromisslös oi! med stil och finess. Ett band som vi hoppas få se på svensk mark snart tack.

Music release of the year: There's not been much released this year but for me the best is the new Skinfull album and the TMF 7" that came out early in the year.

Best gig of the year: There's been some good ones in 2014, the Coventry gig in January was great as it always is, also the 100% British Oi! weekender in Scotland. I played my final gig with  this year in Sweden which was a great one as I went out with a bang.

Biggest disappointment of the year: Personally for me the biggest disappointment was No Quarter not playing live as much as we'd hoped to.

Plans for 2015: Kick off the year playing live in Coventry, record an album, play live some more, invade Europe then eventually the world! Although we're all too lazy to do any invading and eat too much pizza. Cheers for the interview!

Lastkaj 14 - Se På Oss Nu

Ytterligare godis för trallkremlor. Jag ryser lite av obehag.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Ryan (Crucial Change)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Crucial Change är ett amerikanskt Oi!-band med ett blytungt sound någonstans i Arresting Officers fotspår, men/och med stora euoi!-influenser. För er som inte hört dom, kolla upp. De ligger bakom vad som förmodligen är årets bästa album; So It Begins, på This Means WAR. Gitarristen Ryan utvärderar det snart gångna året.

Top 3 7" to come out of 2014: 1. Violent Reaction (Dead End) hard working, and they play a style of hardcore that has all the old great influences with adding their own style of power violence. 2. Concrete (Subculture Street Troop) hard as fuck with still be able to be called Oi! 3. AggroCulture U.S. (Destiny Calls) genuine lyrics. No trying to be hard and thug shit. Ditch (lead singer) sings about real life stuff like becoming a step dad, negative attitude tough guys, and diving into the experiences of real life. After you listen to the E.P. you feel like you personally know the band.

 Best show of 2014: Violent Reaction & The Flex. Saw them in a basement in the Capital Hill area of Seattle. It was in late June, and it was hot as shit. Me and Tyler brought our friend Frederick who's never been to a DIY show. Violent Reaction lead their set off with ACAB by the 4-Skins and everyone started noshing right away. The Flex was just as good. Both bands are true as hell.

Let Downs of 2014: I know a lot of people are talking about how good 2014 was with Oi! releases. I'm in the otherwise of the spectrum. Everything is kinda starting to sound the same to me in the Oi! genre. On one is saying anything different in their lyrical content, and selling records is coming down to who you can get to rep yo
ur shit on internet. Oi! Is an incredibly fun style to play, but I feel like it's running in circles when it comes to message and sound. I'm a music snob though. Hahaha.

What i'm looking forward to in 2015: Hitting the studio. Playing shows. Might do some traveling this year. I just got a new job that pays better then anything I've had in the past, so im looking forward to not going broke so often. Haha

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Alessandro (F.A.V.L. m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Alessandro kommer ifrån den lilla medeltida staden Viterbo i Tuscia, Italien. Där är han verksam med att ge ut skivor med sitt eget band F.A.V.L. och andra, mer eller mindre lokala orkestrar på etiketten Strength Thru' Oi! Dessutom arrar han gig och har bott en sväng i Göteborg. Men det kan ju inte han rå för.

Music release of the year: Crucial Change - So it Begins (Legion 33 and Righteous Hand are killers songs), Faccao Opposta - Lendas Urbanas (best Portugal oi band ever, sound powerfull, great guys and great attitude), Suncity Skins - Viejo Orgullo Nueva Gloria (debut EP is a bomb,Tu Realidad song i listened for a lot of months, Lions Law - A Day Will Come (they remember me Discipline like sound and like the voice of Wattie, are the top now), Hard Evidence - Last One standing (interesting American band, rising sun and Last One Standing played long time in my stereo.)

Best gig of the year: Unfortunately cause work i lost a lot of great gigs like Barcelona (beach beer and chaos), Main Event in Bedford and Street Punk Xmas party in France.

Biggest disappointement of the year/worst release: I don’t have disappointement and there aren’t worst releae, just less talkers and more support for the scene!!!

What’s your plans for 2015? In january will be out with my band F.A.V.L. our first new year release, a vinyl EP split 7” with Suncity Skins from Mexico, produced by Vinyls4Bootboys Records. We will play saturday 23 January in Bratislava (Slovakia) with Ultimo Asalto, Evil Conduct, Lions Law and more bands. In march will be out (i think) our split ep 7” with Faccao Opposta from Portugal (always produced by Vinyls4Bottoboys Records) and there will be released party near our city (Viterbo) in a gig called Tuscia Oi fest. Merry Xmas and happy new year 2015!!!

söndag 21 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Pike (Kjell Hell Records)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Ja, gammelgäddan Pike behöver knappast någon längre introduktion. Genom att bara vara har han skapat sig ett namn, och sen ett tiotal år (även om det varit tunnsått på senaste tiden) ger han ut skivor av hög kvalitet samt arrar spelningar.

-Kjell har blivit gammal och blandar numera ihop skivsläpp/händelser och glömmer med jämna mellanrum bort viktiga händelser/personer….åldern börjar ta ut sin rätt…men hell-vete vad punken än betyder glädje, sammanhållning och stolthet! Viva le fromage!!

Årets svenska plattor: The LiptonesSidospår (skatakter på modersmål är klart bäst) och så kom gamla favoriterna Bombshell Rocks tillbaks med en platta samt ett gäng singlar med Hyrda Knektar, Sabotage, Antipati, Prins Carl och Projekt 9 (7"or är kul).

Årets utländska plattor: Lions LawA Day Will Come (krossar allt) och ”the return of” Close Shave med Bad Reputation samt Bishops GreenPressure värderas högt.

Årets nykomling: Stockholms Psykbryt släppte en kanon platta i Ursäkta Röran Vi River Allt och sedan dök det upp ett par friska takter med Shameless (frankrike), Grade 2 och No Quarter (england).

Årets besvikelse 1: Vissa inom Oi! scenen återkommer efter år i exil och vips så börjar de veta bäst med pajkastning åt höger som vänster om vad som är rätt eller fel. Hell-vete, efter åratal av lugn inom scenen, både på konserter och ”in real-life”, borde väl ”vi” klara av att bestämma själva?

Årets besvikelse 2: Exploited ställde in PSK (dock helt förstårligt, men ändå en besvikelse) och Maraboots la ned.

Årets scen-bragd 1: Klubb Antisocial som slänger upp sköna punk’n’Oi! gigs i Stockholm.

Årets scen-bragd 2: Fler städer än Sthlm fixar gigs. Malmö, Göteborg, Karlskoga, Norrköping och Avesta. Kul med en levande scen. Kudos till alla arrangörer.

Årets ögonblick: Komintern Sect klev upp på scen för första gången på 26 år och blåste av allt och alla på PSK, band som besökare. Vilket jävla drag! Rysningar bara av tanken.

Årets bortaresa: Beach, Beer & Chaos i Barcelona samt The Great Skinhead Reunion i Brighton. Stora ressällskap, mycket dricko och härlig musik.

Årets gig: Pretty Shitty Kjell 5 med Komintern Sect, Adicts, Lions Law, Templars, Control, Discipline, Gatans Lag, Agent Bulldogg, Projekt 9, Hyrda Knektar (blygsamt, nja?).

Årets sommardryck: Pimms med ginger ale, gurka, jordgubbar, lime, ett stänk vodka hällt över himmelskt mycket is.

Årets vinterdryck: Blossa Starkvinsglögg... igen, igen och igen!

Årets törstige: Herrskapet Aahlunds. Sätter törsten in är det bara att ringa dem

Årets video: PSK4 DVD’n. 9 liveband och tjockt med bonus material. Allt inspelat på multi-kameror, redigerat utav mastermind Mr Ted Dawidson.

Årets bästa blogg: Flyttade till Facebook, Jag minns min Punk! har man både skrattat som gråtit till under de otaliga timmarna man spenderat där.

Årets vart-tog-ni-vägen: Chaos In Sweden vol.2. Ropar fortfarande H-A-L-L-Å!

Årets kram: Författaren Robert Forbes för Rock Against Communism-bibeln.

 Årets R.I.P.: Rik Mayall och Runnin Riot-Colin.

Sverige 2014: SD hit och SD dit. Folk värdesätter kamratskap efter åsikter. ”Rasist-kortet” har körts så ofta att det börjar saknar betydelse. Alla är vi olika.

 Årets sysslosättning: Discogs kombinerad med Kalsongfylla.

Året 2015: Pretty Shitty Kjell ångar på med 2-dagar till Valborg. Hoppas att äntligen komma iväg på Punk Rock Bowling i Las Vegas.

Årets förväntningar 2015: Ny/gamla vinyl ”7or med Arabens Anus och Anti-Hund Mina. KSMB live på Bråvalla. Nytt från Agent Bulldogg?

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Martin (Vindicate This! m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren. 

Martin är ett påsköansikte boendes i Sveriges avträde Malmö. Här har han mellan möllangrejandet och faderskapet fått in scenrelaterade aktiviteter som bandet Vindicate This! (tidigare sjöng han i The Mockingbirds), fixat spelningar under Klubb Pogo-flaggan och nyligen startat en blogg där han frågar folk vad dom tycker om Rancid (http://www.stolthetfordom.blogspot.se).

Årets bästa släpp: svagt skivår i mitt tycke (tycker jag inte alltid det?) - förra året rasade det ju in godbitar med Criminal Damage, Bishops Green, Hammer and the Nails, Hard Skin med flera och det är det som fortsatt spinna i år på min skivspelare i stor utsträckning. I år har inget riktigt fått mig att vilja slita av kläderna. Men Maraboots svanesång, Oldfashioned Ideas - dont believe a word they say LP och Urban Savage - let thunder roar LP var bra som fan iaf. Och kul att Projekt 9 sjuan äntligen kom samt Nya Givens dito. Har dock en känsla av att båda de banden kommer spotta upp sig ytterligare till nästa släpp... Kul med ny Rancid var det också men bara 7 hits av 14 (!) när man vant sig vid 18 av 20 ger trots allt ett litet ljummet intryck. Men den växer...

Årets bästa gig: Grymt år för min del tyvärr dubbelbokade jag mig dock för Oppressed 1. Komintern Sect och Templars på PSK 2. Argy bargy/Cock sparrer Wolverhampton. 3. Sham 69/Angelic Upstarts London 4. Maraboots/Guttersnipe Malmö 5. Malmö Hc-fest ffa Urban Savage och rockgudarna i Vindicate This! Malmöscenen öht är bäst, oi!scen haft gig var månad, flera utländska, hc folket likaså.

Årets besvikelse/sämsta släpp: Varje år det inte släpps en Templarsplatta blir jag putt. Att jag inte vann på lotto o köpte ALLA skivor så man var klar sen. Fascismens framfart på gatan o i parlamentet och rövslicket på dom såväl i oi!scenen som samhället. Jag förespråkar dödning snarast annars vaknar vi snart upp med "The Final race war" som nationalsång och tvingas bära folkdräkt istället för Ben Sherman o Bomber.

Vad är dina planer för 2015? Äntligen få ut ny Vindicate this!-skiva full med grov manlig stolhet och pride. Malmö Oi! Combat SHARP gig i Maj. Tips till folket: RÖSTA RÖTT FÖR HELVETE! Oi! means Oi!

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Viktor (Urban Savage)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Viktor är en småländsk gentleman som varit out and about en hel del sedan Paco första gången stiftade bekantskap med honom strax innan vi äntrat det nya millenniet. Att karln alltid haft ett stort scenintresse och varit aktiv på lite olika sätt (fixat gig, skrivit fanzines etc) har inte gått mig förbi - däremot är Urban Savage i alla fall för mig första gången jag stöter på ett sammanhang där Viktor själv musicerar. Eller i alla fall brölar.

Årets bästa släpp: Bästa svenska – Svart Städhjälp ”S/T”. Motiveringen enkel – för SS låter som hardcoreband lät innan hardcore var synonymt med nån slags uniform bestående av svart t-shirt med vitt tryck, tatueringar och snärtig väst. Svenska 7”a – The HammerNo escape. Och den har inte kommit ut än. Bästa svenska demo: Lowest Creature – käftsmäll rakt av. Året svenska nykomlingar: Extrem Blond och Nya Given. Utländska lp – Boston StranglerFire” Utländska 12” – Battle Ruins ”S/T” Utländska 7”a – Violent Reaction “Dead End” Utländska demo – Crown Court ”Trouble from London”.

Årets bästa gig: Komintern Sect och återföreningsgig på PSK i Sthlm. Det är mer regel än undantag att band har tappat en hel del energi och aggressivitet när 26 år har gått sen sist man spelade, men K.S visade sig vara det största undantaget nånsin. Från början till slut, helt sinnessjukt. Urbanoia/Blood Suckers – Malmö, Häng bar. Ett av de bästa gigen i Malmö, tyvärr mitt i industrisemestern, så många missade dem och det ska de fan gråta sig till sömns över, för det var svinbra. Sälklubbarhardcorepunk från Skandinaviens Saudiarabien…

Årets besvikelse/sämsta släpp: Årets besvikelse är att Statens kulturråd fortfarande inte hört av sig till Brainbombs och erbjudit dem obegränsat med bidrag för att spela in sin tolkning av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. I övrigt är den största besvikelsen alla band som återförenas för att spela trötta varianter av sina låtar och mjölka den sista slanten ur kassakon. Dö. Sakta och smärtsamt.

Årets sämsta släpp – Vet ej. Köper inte skit.

Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2014? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Typiskt för Malmöscenen just nu är avsaknaden av bra spelställen, det finns gott om band men inte så många ställen att spela på. Myndigheter och polis stängde ner svartklubbsvängen här för ett tag sedan, och ingen har inte riktigt återhämtat sig än. Men snart börjar det nog ordna sig. Annars börjar mer blandade gig bli lite mer populärt och sånt gillar jag. Alltså att det är mer crossover mellan olika genrer, för undergroundscenen är så liten som den är. Och jag föredrar att höra lite olika grejer framför att höra tre band som låter nästan likadant så det får väl vara positivt. Mer United Forces 2015.

Vad är dina planer för 2015? Urban Savage ska försöka spela några fler gånger under året och sälja några exemplar av vår lp så att vi kan finansiera 7”an som vi har klar. Det är i alla fall förhoppningen, 7”an är mixad, mastrad och redo för press men det kommer nog ta sin tid innan den ser dagens ljus. I övrigt kanske det blir några Tredje Världskriget-arrangemang till i framtiden – några band har kontaktats och några dumma idéer har bollats. Den första spelningen som sattes upp gick över all förväntan så man fick lite blodad tand efter det, den som lever får se.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Sarah (Klubb Antisocial)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Sarah är en av de skyldiga till den månatliga klubben Klubb Antisocial som för närvarande huserar på Brother Tuck på Södermalm i den kungliga hufvudstaden. Den är både långlivad och plågsamt aktiv för att vara en punk/skinhead-klubb med en klar inriktning på att lyfta purfärska band lika gärna som att lägga ut deg på att ta hit utländska, mer etablerade akter. Må de fortsätta leverera bra punk- och oi-spelningar i ytterligare en evighet.

-Projekt 9, Nya Given och Sabotage tycker jag varit de bästa släppen i år, för att det är nytt svenskt och jävligt bra helt enkelt. 

Bästa gig: Komintern Sect på PSK - behöver jag förklara varför? Close Shave på förfesten till PSK - för att det var våran bokning och det var så jäkla bra. Andra bra gig; Agent Bulldogg, Maraboots, Nya Given, Avgå!, Lion's Law, Projekt 9 m.m m.m. Det har varit mycket gig i år och vi har rest mycket så har svårt att välja bland allt.

- Tråkigt i år är väl att Chaos in Sweden 2 inte släpptes, men det ser jag fram emot nästa år.

-Något typiskt och tråkigt är allt skitsnack som pågår, det börjar bli tröttsamt. Det har väl pågått länge men det blir mer och mer, det tär på en och glädjen och viljan att göra saker för scenen försvinner. Har länge upplevt att det är en stor sammanhållning, en stor familj men så känns det tyvärr inte längre. Som jag nämnde tidigare har det varit mycket spelningar och det är mycket på gång i Stockholm och även Malmö och Norrköping. Det är kul att det händer mycket, så scenen kan växa och leva vidare. Nästa år kör Klubb Antisocial förfest till PSK igen, det ser vi fram emot, det blir en del releasefester hos oss och så ska vi hjälpa till att släppa Nollkompetenz fullängdare och Chaos in Sweden 2. Vi vill försöka satsa på att ta hit lite mera utländska band så vi får se vad 2015 har att erbjuda helt enkelt.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Arthur (Avgå!, Agent Bulldogg m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Arthur aka Bucka är en punkare hemmahörande i södra Stockholm, som förutom att spela med upstickarna Avgå! är den senaste medlemmen i Agent Bulldogg, där han tog över leadgitarren efter Johan (som han för övrigt spelade med i Projekt 9). Innan P9 spelade han gitarr/sång respektive bas i Poor Old Slugs och The Lowlifes. Inför 2015 står även skivetiketten Snail Trail Records och medföljande släpp på menyn...

Årets bästa släpp: English Dogs - We Do, We Did, We Always Fucking Will! - Kraftfullt, lite roligt, och bra musik. Inte trött alls. Psykbryt - Ursäkta Röran, Vi River Allt - Album nummer två för bandet, som är bättre än det första. Nya Given - S/T - Argt från Norrköping. Antipati - Läggdags För Antipati - värdigt avslut för ett ruskigt bra band. Sabotage - Betraktelser Från Staketet - Bra förstasläpp som ger mersmak. Projekt 9 - Storebror - Ja alltså, jag var ju med.

Årets bästa gig: Jag säger som alla andra: Komintern Sect på PSK. Projekt 9 i Barcelona var skitkul och även mina första låtar med Agent Bulldogg samma helg. De följande Bulldogg-gigen i Oslo och Bedford var svinkul och alla gig med Avgå!. I övrigt har det varit många trevliga kvällar på Klubb Antisocial, där Glidslem kanske var bäst (och färskt i minnet).

Årets besvikelse/sämsta släpp: Jag har inte köpt några dåliga skivor så jag är nöjd.

Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2014? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Förutom sövande tråkigt skitsnack om folk till höger och vänster så har det varit ett kul år, fullt ös med spelningar och några riktigt bra släpp.

Vad är dina planer för 2015? 2015 ska vi fortsätta spela in med Agent Bulldogg. Med Avgå! kommer vi göra några "större" gigs och spela in mer. Vår debut-ep kommer att släppas, följt av en splitdito. Vi ska ha med en låt på samlingsskivan Chaos In Sweden #2 och försöka skriva och spela in ett album.

lördag 20 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Erik (Sabotage, ex-Contemptuous, ex-Frontlash m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Erik har spelat i en mindre mängd svenska punk, oi! och -hardcoreband genom åren. Sönderfall, Frontlash, Contemptuous, Sleepless Nights, Abjekt, Vindicate This och numera även Sabotage.

Årets bästa släpp: Jag har inte köpt särskilt många punkskivor i år, både för att jag för tillfället inte äger någon ordentlig stereoanläggning, men också för att jag börjat tycka att det är väldigt få punkband som gör sig bra på skiva. Gillar verkligen "rakt-på-sak"-punkband som Avgå!, Projekt 9, Nya given och framför allt Psykbryt, men tycker inte att de alltid kommer till sin rätt i en studio. Ser hellre band live, då tillfälle ges. Undantaget är Binas split-skiva (eftersom han aldrig kommer spela live), och den gillade jag. Annars verkar nya Malmö-hypen Urban Savage lovande.

Årets bästa gig: Komintern Sect på PSK var magiskt. Bandet, publiken (och min fylla) var på topp. Templars är väl aldrig bra live, men det var grymt kul att se dem igen ändå. Andra bra spelningar var Psykbryts releasefest och Fuck Frankie på Gula villan i Haninge.

Årets besvikelse/sämsta släpp: När man spelat punk i 20 år blir man lätt överdrivet kritisk. Jag gillar t.ex. amerikanska Noi!se's låtmaterial på nya skivan, men klarar verkligen inte av deras "feta" trumljud, vilket gör att jag tappar intresset. Och som sagt upplever jag det vara få punkband som gör sig bra på skiva. Det är inget egentligt fel med att inte kunna spela ordentligt eller ens kunna stämma sina instrument, men då får man istället försöka fånga energin man har som band live (exempelvis genom att lira in det mesta live). Att som punkband sitta och traggla ett instrument i taget i studion med massa uppenbara gitarrpålägg genererar oftast bara en trist upplevelse för lyssnaren. (Det fungerar egentligen enbart för gamla fin-lirare som t.ex. Sabotage :) )

Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2014? Hände något nytt spännande eller tråkigt?: Stockholms scen funkar bra, utan överdrivna mängder med onödigt tjafs. All heder till klubbarrangörer som t.ex. klubb Antisocial. Önskar verkligen att jag hade mer tid att springa på alla deras tillställningar. Sen är det som vanligt med internet; allt för få inom scenen klarar av tempot på sociala medier, och får kollektiv borderline och känner sig tvungna att "ta ställning" hit och dit, gärna inom loppet av tre sekunder, till synes totalt utan eftertanke eller källkritik. Idioter som skriker högt som satan och är allmänt jobbiga har ju tidigare naturligt sållats ut ur scenen, eftersom ingen orkat umgås med dem. Nu verkar de istället få sätta agendan på t.ex. facebook, och får folk med sig, vilket ofta leder till splittring och onödigt bråk. Jag råder alla punkare att ta det lite lugnt med sina ställningstaganden på internet och räkna till tio innan ni tycker till. (Gubbigt och bra råd.)

Vad är dina planer för 2015? Att ge ut Sabotages nästa EP och spela på PSK i maj. Ser också fram emot Agent Bulldoggs nya skiva.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Neil (Queensbury Rules)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Neil (till vänster i bild poserandes med Jedd i No Quarter, ex-Close Shave) är en ganska ordentligt lång man som spelar bas i Queensbury Rules från Riot City Bristol. Queensbury Rules har på senare åren börjat tala om sig som (tillsammans med t. ex. No Quarter) ett av de mer lovande nya oi!-band av det mer politiskt inkorrekta slaget. Väl värda ett öra eller två, om Du inte redan lånat dem ett sånt, eller två.

Music release of the year: Skinfull 'Good Intentions, Bad Ideas'..... Great, hard album to call it a day with. Close Shave 'Bad Reputation'.... Brilliant return after nearly 20 years

Best gig of the year: Offensive Weapon, live in Scotland

Biggest disappointment: Skinfull finishing as a band. The scene needs to get more unified if it's to become actively strong and move forward.

Finally the sad point of 2014 - losing the great Colin Mcquillan (Runnin' Riot vocalist).. Great band, great bloke, he will be missed... RIP

Plans for 2015? Hoping to release our debut full length.... And looking forward to our 1st gig on foreign soil... (Belgium in march)

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Sörling (Turist i Tillvaron m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Ja Mikael Sörling är ju ett tämligen väletablerat namn i svenska punksammanhang. Känd som en entusiastisk allätare producerar han text om punkmusik i glansappersmagazinet Close-Up samt på sin egen - något eftersatta - blogg Turist I Tillvaron. Att det är eftersatt kan nog delvis förklaras med att karln ger ut samlingsskivor under samma flagg. I en till synes aldrig sinande ström radas de upp; gatefold-LP:s med jättefula omslag men som blandar högt med lågt och låter alla tänkbara subgenrer samsas på samma lilla plaststycke. Stort.

Årets bästa släpp: För oss som går igång på jappenoise marinerat i italienskt åttiotalsmangel och kryddat med svensk råpunk från samma era var ju Sex Dwarfs debut-lp ”Non stop erotic noise cabaret” inget annat än en enda lång festmåltid. Jag älskar verkligen det här besinningslösa tokvevet och Sex Dwarf gör det med hjärta och hjärna. Utan tvekan årets bästa album. Annat som jag gillat skarpt är Oldfashioned Ideas, Gamla Pengar, Svart Städhjälp, Urban Savage, Knægt och Psykbryt. När det gäller vinylsjuor är det Spotlicks, Maraboots, Trubbel, Hyrda Knektar och Sabotage som snurrat mest.

Årets bästa krogbesök: Stockholm februari. Regnigt och kallt. Vi är ett sällskap som dricker öl på Manifests stora gala. Gatans Lag tar hem priset som årets punk och ska göra en hemlig spelning på Broder Tuck. Taxibussar körs fram och vi drar till söder. Pike instruerar alla hur viktigt det är att inte verka berusad när vi ska in på syltan. Vi ska gå rakt, prata tyst, inte sluddra, inte vingla blablabla. Pike upprepar ordningsreglerna både en och två och tre gånger. Detta resulterar i att alla kommer in – utom Pike, och stora delar av Gatans Lag. Vansinnigt roligt!

Årets bästa gig: Spotlicks (HängBar, Malmö), Maraboots (Tangopalatset, Malmö), Slöa Knivar (HängBar), D-takters (Kontrapunkt, Malmö), Government Flu (Norra Grängesberg, Malmö), Mob47 (Kontrapunkt), Glidslem (Kontrapunkt), The Oppressed (Peking Fanz, Norrköping) och Syndrome 81 (HängBar).

Vad är dina planer för 2015? Turist i tillvaron vol 8 kommer i februari/mars. 21 band på tre sidor den här gången, dessutom medföljer ett 24-sidigt fanzine. Den kommer att bli svinbra. Dessförinnan är jag med och ger ut spanska Assacks nya LP. Ett måste för er som gillar så väl gamla Bostonscenen som den europeiska 80-talsscenen (läs Negazione, HHH, Eu’s Arse, Anti-Dogmatkiss, Anti-Cimex etcetra). Jag misstänker att det kommer vara svårt att sälja plattor med ett okänt spanskt band så det kommer bli specialpris på denna. Missa inte. I sommar ska jag vara med på Vindicate This! nya LP och till hösten väljer att se tillbaka och planerar tre sjutumssläpp – Patrull Grisskit, Arabens Anus och Disaccord.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Sean (Streetpunk Drunks)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Seanie Sean sjunger i Liverpool-bandet Streetpunk Drunks, som spelar med diverse "real oi!"-band i England. Dom har faktiskt lirat i Sverige också, på Åkes/Club Disorders feta rOi!-kväll i Söderort för ett par år sen och lyckades vara den kanske bästa live-akten den helgen.

Best gig of the year: IC1 in Scotland.

Biggest disappointment of the year/worst release:  This might seem strange, but gigs with bad lighting are a big disappointment. You can’t really see what’s going happening onstage unless you are very near the stage. It also looks crap when you record it. Think it’s something promoters should take into consideration when putting on gigs.

Worst release would probably be any Angelic Upstarts re-release. Wish they’d stop emailing me about them

Some other thoughts on the scene of 2014? The scene (there’s two scenes, the bands who conform and the bands who don’t)... The bands we play with or go to see got better and better. I found it stupid that certain promoters started banning certain bands t-shirts from their gigs. This is not very Punk Rock.

Did something special, bad, sad or spectacular happen? If it did I missed it!

What's your plans for 2015? Streetpunk Drunks plan to record new songs Cheers, Smashed It, Time To Fight and Sociopath. Some of these tracks will appear on a 7” Vinyl. That’s our only real plans. We play gigs when asked and rarely practice.

fredag 19 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Ciaran (Johnny Asbo & The Young Guns m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Ciaran är en gammal räv som spelar och har spelat i ett gäng hårdkokta orkestrar; bland andra Retaliator, Tattooed Motherfuckers, London Diehards och inte minst egna projektet Johnny Asbo & The Young Guns som stod för ett av årets bästa släpp. Det tycker i alla fall Paco. Det här är vad Ciaran säger:

Music Release of the year: Madball - Hardcore Lives, Skinfull - Good Intentions … Bad Ideas, Offensive Weapon - The Nightmare Returns

Best gig of the year:  There were some good gigs but some of the best were: TMF / Pitbullfam / Hooligan UK / No Quarter - Blackpool, The Bronx - Sonosphere, July 2014 Last Resort at the Boston Arms, Agent Bulldogg, Bedford Esquires, Katagorie C, The Firm, TMF - December 2014. Madball, Underworld Camden

Biggest disappointment of the year/worst release: The Business at the Boston Arms December, 2014. Really poor compared to what they used to be like live.

Some other thoughts on the scene of 2014? Some great gigs being organised without the intervention of the PC Mafia in the UK and in Europe which is promising. A few good releases too such as Skinfull, Citizen Keyne and Offensive Weapon coming out stood out as being great.

Did something special, bad, sad or spectacular happen? The death of Colin from Running Riot was a terrible shame. I know its been said before but he really was a top fella who I had the pleasure of sharing a stage and also drinking with on several occasions.

What's your plans for 2015? The new TMF album which was due to be released this year should be out next year, along with another project we're working on. There's some European gigs lined up for TMF and we're hoping our bass player won't get thrown out off the plane for being drunk. There's a London Diehards album due out too at some point. It's recorded and the artwork just needs finishing off so watch out for that. There's also some Johnny Asbo and the Young Guns stuff coming out too, probably a split with another band.

onsdag 17 december 2014

The Dahmers - Demons CD

(The Dahmers - Demons CD - Farsot Records) Det tog emot lite att börja lyssna in mig på den här skivan; The Dahmers debutalbum Demons. Mest faktiskt för att medlemmarna på medföljande promo-info såg ut som ett gäng ganska hipstriga sjuttiotalsrockers, men jag får nog krypa till korset och erkänna att det här är helt okej ändå. Punkig energi och Thin Lizzy nämns i infon, och därom råder det näppeligen delade meningar. Jag skulle kunna säga att det låter som en mix av det redan droppade bandet och Rezillos med en distad Janne Kask på sång, typ. Skivan innehåller elva låtar och är över ganska fort, vilket gör att den känns lättlyssnad och gärna åker på igen. Under resans gång hinner några låtar fastna - Out of Here och Not Good Enough till exempel, är spår man kan tänka sig att plocka ut och lyssna på igen. Jag kan även föreställa mig - helt utan egen erfarenhet - att The Dahmers är ett mycket underhållande liveband. Kolla upp om du gillar poppig, groovy, kvick punk och saknar Pacos fördomar.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Little Aritz (Hawkins Thugs)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Little Aritz är basist. Dock inte som undertecknad - basist från Brest- utan nånstans från Baskien. Ni har tidigare kunnat läsa en recension på bandets debutsjua på Contra här på Punk & Oi! Jag hade också förmånen att se bandet lira i Barcelona i sensomras. Det var kul! Svaren här tycker jag är en aning kortfattade, men pojken hade just kommit hem från ett gig i Madrid och var lite trött.

Music Release of the year: Lions law, Sabotage, Knock Out.

Best gig of the year: Beach, beer and chaos. (fucking crazy party and make a lot of new friends)

Biggest disappointment of the year/worst release: concert of The Crack in barcelona a big ridiculous hahaha

What's your plans for 2015? I expect a 2015 full of concerts and music. Two singles with Hawkins Thugs, some shows and minitour in april!! And with Aggressive Combat another single with Skarmento (galiza). Thanx for all!

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - "Peddy" (The Riot, Backstreet Battalion m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Peddy är en käck tjeck som spelar Oi! med The Riot i egenskap av basist, och är den drivande kraften bakom högkvalitativa Backstreet Battalion. Bandet förtjänar ett öra och nätzinet förtjänar dina ögon vid varje uppdatering.

Music release of the year: Battle Ruins -s/t LP with their great sound, dark and non cliché lyrics...really great album, Crucial Change - So it Begins - Tyler´s band is getting better and better and songs like American Heart or Wanderer are really great plus limited edition from This Means WAR makes this album really great. Facção Opposta - Lendas Urbanas CD versipn of this LP with great sound, production and attitude!

Best gig of the year: Main Event in Bedfrod with Agent Bulldogg, Close Shave, Condemned 84, Franky Flame, Shameless, Headcase and The Riot. As a bassist from The Riot it´s a pleasure and honor to share stage with those great bands....some of them I´ve seen for the first time and it was fuckin´ great. Respect to organizators!

Biggest disapointment of the year/Worst release: No big disappointment for me...

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? Death of Colin from Runnin´ Riot...

What's your plans for 2015? Well I hope that everything works well with my zine and also with the band. Looking for the new releases, gigs, events or jus
t small meetings with friends. Merry Xmas and happy new year 2015!

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Olli (Tammerfist)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Olli är en mycket finsk herre från Tampere. Där ordnar han spelningar under fanan Tampere Bootbois. Där sköter han sången i uppstickarna Tammerfist. Där driver han, med sin lika välfriserade bror den lilla skivbutiken Sammakka-Pop.

Music Release of the year: I haven't bought too many new Oi! releases this year, maybe nothing too special have arrived or I have just been too busy because of my job to check new releases and bands. Still there are few 7" in Oi! scene which needs to be mentioned: Maraboots latest 7" "ils ont tué la oi" is a great one! I have really loved this band since I heard them first time and if I understood right this will be last 7" what they release. It was great to see this band playing in my hometown in the start of this year and also this last 7" was release what I really waited and It did not disapoint me, it was as good as their former releases. I also need to mention Sabotage 7" "Betraktelser Från Staketet", it includes best song of the year "Bättre utsikt" and I'm really waiting to hear more material of this band! About punk bands I've been mostly listening Finnish ones. Kaupungin Valot (City lights) released their debut LP this year "huomiseen" (into tomorrow) and it is one of the best finnish punk LP's ever (really!). I have been listening to it almost every day since they released it and It have only good songs on it. If you like old finnish punk bands like Ratsia Or Kollaa Kestää, you should check this out, very catchy tunes, similar to old finnish 77 and I'm very proud that they're coming from same town as I (tampere).

Best gig of the year: Best gigs was Komintern Sect and Templars at PSK. It was awesome to see two of my favourite bands during same weekend. PSK is a great festival and I will go there every year no matter what bands there are playing, but last year was best one because of these bands.

Biggest disappointment of the year/worst release: I only waited those few releases from this what I mentioned and they we're great, so I don't have any disappointments to mention.

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? No not really, mostly it was just typical year in my opinion.

What's your plans for 2015? We're now recording new stuff with my band Tammerfist and I'm really hoping that we will get somekind of release out during next year. Because of some personal reasons, some of our members have been kind of busy and we haven't found too much time for our band, but hopefully there will be more time on 2015. Also, as a gig organizer we (tampere bootbois) are bringing Condemned 84  to our hometown Tampere on next february. Gig place is small and tickets are already sold out, so now we are just waiting for next february, it's going to be great party!

tisdag 16 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Marc (Warrior Kids)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Marc är den eminente sångaren i det legendariska Marseille-bandet Warrior Kids, som jag kallt räknar med att alla känner till och är inlyssnade på sedan länge. De är hur som helst produktiva som fan och har lirat i Sverige (Stockholm) två gånger. Hoppas 2015 kan erbjuda ytterligare ett framträdande med trion på solid hemmaplan.

Music Release of the year: Oh I’m not so interested by new records, I have all the records I need to hear and much more, but I was interested by the last Rancid album, all the songs are really good, the sound is not so professional, I think they were interested by a return to the roots.  Another record from my german friend Alen that play in Komplikations, it’s an industrial punk band, synthetizer drum and Alen that sing like a cockney guy, good band, they play in Marseille my town next thursday
 

Best gig of the year: All the Warrior Kids gigs ahahah, haven’t see so many bands, Marseille my town is a “ville morte” (dead city)

Biggest disappointment of the year/worst release: No disappointment, oh yes, Morrissey gig in Lyon, we have done 350 kilometers and at the last moment the gig was cancelled, it really sucks, no respect about the audience. For my band Warrior Kids, someone has cancelled a gig in germany at the last moment, to do a mini tout with a gig cancelled is not something good when you have done so many kilometres, it was sad, bad and not honest with a bad excuse

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen?
Every gig has some positive things, to meet different people with different culture is the best, have some friends in all the world is a good thing, it allows me to improve myself and to try to be a better person

What's your plans for 2015: To play more and to record new songs again and again and to play another time in SWEDEN ahahaha
 

Addition: Thanks for this year! Thanks for your questions. Hello to all my Swedish friends, hope to see you soon

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Pontus (Nya Given)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Pontus är en jovialisk herre som förutom att dricka sprit även sjunger och spelar kazoo i Norrköpings och kanske Sveriges nyaste Oi!-band - Nya Given.

Årets bästa släpp: Mycket svårt då jag är ganska tråkig och mest lyssnar på gamla band, men Oldfashioned Ideas - Don't belive a word they say, Sabotage - Betraktelser från staketet, Maraboots Ils Ont Tué La Oi! och On FilePogo In My Heart har väl spelats mest här hemma av det som släppts 2014.

Årets bästa gig: topp tre bästa gigen i år måste bli som följer: Komintern Sect på PSK för att det helt enkelt var det bästa någonsin, Tammerfist på klubb Antisocial (förfest till PSK) de överraskade och levererade och sist men inte minst Antisocial på Rebellion med motiveringen less is more och gammal är äldst.

Årets besvikelse/sämsta släpp: Största besvikelsen i år måste nog bli Bishops Green på Rebellion men tyvärr så har det nog mer att göra med vilken scen och tid de spelade på.

Annan reflektion: Det bästa med scenen idag är väl att den lever. Många nya roliga band och spelningar. Det känns som att det händer mycket. framförallt i Stockholm, Malmö och Norrköping. (tyvärr så är Göteborg ljusår bakom) Kan inte komma på några tråkigheter från min umgängeskrets.

Planer för 2015? 2015 hoppas jag kommer bli minst lika bra som 2014. Planen är väl att spela så mycket som möjligt med Nya Given och skriva material till vår uppföljare. Självklart kommer jag även försöka åka på så mycket spelningar som möjligt och stödja klubbar. Slutligen tack till alla nära och kära för ett grymt år. skål!

Lastkaj 14 - Tjuvtricks och Rackarspel

Plågsamt hurtig trallpunk signerat Lastkaj 14. Första singeln från kommande album Stormar.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Silvio (Projekt 9, ex-Maraboots m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Silvio är en ung man från Tolbiac i Paris, som numera residerar i Uppsala. I Frankrike var han gitarrist i Maraboots. Här i Sverige har han ganska nyligen plockat upp basen för Projekt 9, samt ska lagom till början av 2015 repas in som gitarrist i Sabotage. Vid sidan av allt det här skriver han även om musik på Out Of The Darkness.

Årets basta släpp: Battle Ruins - S/T 12” - Jag har väntat långt for den där. En blandning av Oi!, hardcore oh NWOBHM, episka texter son gör att du vill plundra allt som är nära dig. Definitivt 2014s bästa skiva. Sabotage - Betraktelser från Staketet - Den bästa svenska plattan i år. Smarta texter, otrolig melodisk musik, jag vill höra mer och väntar på den kommande 10”an! Maraboots - Ils ont tués la Oi! - Konstigt att nämna sitt eget band, men jag har inte spelat på den där. Underbar sista skiva, men trist att de tog slut. V.I.F. Maraboots !

Årets bästa gig: PSK 2014 + förfest - Första gången jag var där, riktigt bra line-up, och man träffade många vänner från hela Europa (och även USA). Jag ser fram till PSK 2015 ! Agent Bulldogg + Maraboots + Outreau i Paris - Riktig kul resa och gig, och den var nog första gången jag såg Maraboots spela utan mig och också sista gången jag spelade (lite) med de i Frankrike. Den där var väldigt speciell för mig. Guttersnipe + Maraboots + Vindicate This! i Malmö - Trevlig splening i Crime City, och Guttersnipe var lika bra som Malmös falafelrullar (dvs skitbra)

Årets besvikelse/sämsta släpp: Offensive Weapon - The Nightmare Returns - Den är inte dåligt, men det är en stor besvikelse. Jag förväntade mig för nåt lika bra som seras första LP. Det blev inte det tyvärr.
   10 ans d’UVPR/Week-en à Naoned gig - Typ den bästa festivalen i Frankrike sen en lång tid (bara bra franska band + The Templars) och jag missade den… Inte okej ! Uppsala i allmänhet - 2014 var inte så bra för Uppsala på en punk nivå (utan Fun in the UA HC-punk festivalen), nästan ingenting att göra… Hoppas 2015 blir bättre.

Annan reflektion: 2014 har varit ett bra år pa den hc/Oi! nivå. Tänker på band som Outreau, No Time, Urban Savage, Syndrome 81, Hired Goons, Battle Ruins… Nånting bra händer med den där genre blandning, och jag hoppas att det nommer att fortsätta så

Planer för 2015: Jag hoppas att vi kommer att spela mycket/råna mycket folk med Projekt 9, jag blev verkligen peppad att börja med dem ! Jag ska också forsätta med min egen webzine (Out of the darkness), och jag hoppas att 2015 blir lika bra som 2014 !

måndag 15 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Garry Bushell (The Gonads m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Nästa man till rakning (I wish) behöver nog ingen närmare presentation.

Music Release of the year: I loved the Rancid album …Honor Is All We Know, packed with tough sharp tunes, worth the wait I reckon. Also SLF’s No Going Back was superb. Other albums I thoroughly enjoyed – This Means War by the Old Firm Casuals, the BuzzcocksThe Way, and was Louise Distras this year or last? Can’t remember, at my age time flies so…

Best gig of the year: Probably Cock Sparrer at the 12 Bar. Roy Ellis was tremendous at Rebellion, as were ATV and The Cundeez.

Biggest disappointment of the year/worst release: Do I need to make any more enemies?? Probably not but catching up with Jello Biafra again after thirty years was a let-down, as was.and realising he’s actually a bit of a dick.

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? Good people dying, Colin Mcquillan, Tommy Ramone, Dave Legeno, Bob Casale, Joe Young of ANTiSEEN, Dave Gregg of DOA, Tony Class…too many too young. On the plus side there are some great new bands coming through like the Bishops Green, Duffy’s Cut and the Bar Stool Preachers and in April I saw Lee Wilson buy a pint. Just the one.

What's your plans for 2015:  The Gonads new album Greater Hits Volume 3 – The Complete Cobblers should be released around Easter time, with a bumper book of the Gonads to follow. I’m helping sort out some charity gigs for Crisis. Plus I’m writing part two of my Riff-Raff Rebels & Rock Gods book, so that could see the light of day next August. Street Sounds issue ten comes out about 5th February

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Nico (Bords De Seine Records, ex-Warboots, ex-Haircut m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Först ut är Nico, skivbolagsboss på franska kvalitetsetiketten Bords de Seine, tillika trummis i avsomnade band som Warboots, Haircut och Sans Sursis för att nämna några.

Music Releases of the year: Bishops Green - Pressure, fantastic voice & sound (in the same vein as Alternate Action, Subway Thugs, Lancasters), as great as Emergency & Skinflicks, bands that put me KO a few years ago.

Best gig of the year: "Streetpunk Xmas Party", November 2014 in the west of France: Antisocial, The Crack, Last Resort, Superyob, LSD just to mention a few, great bands & atmosphere and the chance to listen to the singer of Komintern Sect with five songs in France (with Rythm'n'Boots musicians) Agent Bulldogg at Paris was really so great too.

Biggest disappointment of the year/worst release:
I just saw a few gigs this year & all current bands which play gigs and do records or activ people like labels/fanzine do not deserve harsh criticism (all made by passionate people)

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen?

The release of French book Fabriqué en France about the French skinhead scene of the 80's (Paco spirit will never die!)

What's your plans for 2015: Tolbiac's Toads & Snix complete discographies, and more