måndag 17 november 2008

Bästa släppen 2008: Super Yob - Quality Street

Det har varit ett jävligt bra skivår i bemärkelsen att jag har köpt en jävla massa skivor. Det mesta är gamla grejer, från -77 till 2006 typ, men åtminstone en handfull årsfärska produkter har jag lyckats lägga mina skitiga på under 2008, och jag tänkte ägna några inlägg fram till årsskiftet med att skriva ett par rader om de bästa och sämsta av dem.

Först ut är Super Yob och deras fjärde album Quality Street som är utgivet av tyska Randale Records. Alla som är bekanta med Frankie Flame i allmänhet och Super Yob i synnerhet vet att det rör sig om ett romantiserande av ett England som inte längre finns; arbetarestetik, nostalgi och en hel del ilska över det England som har ersatt den där gamla varianten. Det är towerblocks och tenements för hela slanten, allt ackompanjerat av Franks känslosamma sång och en gaturock'n'roll som - här måste jag citera Patrik Kenth igen - är "rakad inpå bara skallbenet och fullkomligt ångar av lager".

Personligen tycker jag att Super Yob har blivit starkare för varje album, även om varje utgåva haft sina fantastiska toppar. På Quality Street heter de starkaste spåren (förutom titellåten) Charity Begins at Home, London Pride, Champagne Socialist, Bank Holiday, Cockney King och Public Bar. Har ni inte redan införskaffat detta briljanta stycke plast tycker jag att ni ska göra det bums, eftersom det är ett av de absolut bästa släppen 2008.

Inga kommentarer: